SÅ var
det äntligen dag att avsluta 2012.
Året som gav förtvivlan och maktlöshet ett ansikte. Men oxå året som visade att JAG kan att JAG är bra att JAG har rätt när det behövs. Att JAG kan minsann vara flexibel om det är det som förväntas av mig.
Året då JAG började jobba 100 % vilket jag för ett år sedan hade skrattat åt.
Året då JAG jobbade så mycket natt att jag inte visste vad som var upp eller ner.
Åter då min svåger gifte sig med sitt livs kärlek, och JAG fick den stora äran att närvara på deras bröllop.
Året som hade den regnigaste sommar på evigheter.
Året då mannenimittliv och jag åkte berg och dalbana i dubbel bemärkelse, men landade på fötterna.
Året då sonen slutade grundskolan och gav sig in i en ny era i det som kallas livet.
Året då dottern erhöll sitt livs första betyg.
2012, året då mamsen ochhennes I fyllde 60.
2012 när JAG lovade mig själv att nästa år ska JAG verkligen inte springa andras ärenden, stå på dom svagas sida och verkligen säga vad jag tycker och tänker om allt.
2012 när JAG Anna helt plötsligt blev hand plockad för uppdraget som elevansvarig OCH receptionist.
Skulle jag förra året vid den här tiden kunna ha anat någonting av allt detta?
Igår tillbringade jag tid på Marieberg Galleria. Skulle ta en fika med T, som visade sig bli till en shoppingstund med massor av påsar och fynd.
Nu är huset hjälpligt städat och dom allra bästa från Astad kommer för att laga mat tillsammans med oss som vi ska avnjuta ikväll.
Jag hopas att alla människor som nånsin haft något med mig att göra får ett bra, eller bättre 2013, vilket ni vill. För jag vill att MITT 2013 ska kantas av glädje, utmaningar och stillsamhet. Jag hoppas att mitt 2013 blir åter då JAG inser att jag är 40 och inte 25.. Jag vill att mitt 2013 ska innehålla fest och glamm tillsammans med dom vänner jag tycker mest om. Jag hoppas att jag under kommande år är stark nog att återuppta kontakten med minst en ungdomskompis.
Att jag kan stå vi dotterns sida i sorg förtvivlan glädje och lycka. Att hon VET att jag finns där för henne och inget annat.
Att sonen känner att hans knäppa mamma inte har glömt hur det var att vara 17, och att han precis som dottern lyckas med detdom företar sig.
Jag hoppas att mannenimittliv fortsätter förstå att jag älskar honom trots att jag emellanåt beter mig som ett svin. Att han förstår att jag älskar honom fast jag inte orkar visa det just då.
Jag hoppas också av det nya åter att mina psykiska svackor kan vara grunda och lätta att ta sig upp ur.
Och sist men inte minst vill jag att NI alla mina underbara medmänniskor ska veta att jag tänker på ER även om jag inte hör av mig!
Gott Nytt År!
Året som gav förtvivlan och maktlöshet ett ansikte. Men oxå året som visade att JAG kan att JAG är bra att JAG har rätt när det behövs. Att JAG kan minsann vara flexibel om det är det som förväntas av mig.
Året då JAG började jobba 100 % vilket jag för ett år sedan hade skrattat åt.
Året då JAG jobbade så mycket natt att jag inte visste vad som var upp eller ner.
Åter då min svåger gifte sig med sitt livs kärlek, och JAG fick den stora äran att närvara på deras bröllop.
Året som hade den regnigaste sommar på evigheter.
Året då mannenimittliv och jag åkte berg och dalbana i dubbel bemärkelse, men landade på fötterna.
Året då sonen slutade grundskolan och gav sig in i en ny era i det som kallas livet.
Året då dottern erhöll sitt livs första betyg.
2012, året då mamsen ochhennes I fyllde 60.
2012 när JAG lovade mig själv att nästa år ska JAG verkligen inte springa andras ärenden, stå på dom svagas sida och verkligen säga vad jag tycker och tänker om allt.
2012 när JAG Anna helt plötsligt blev hand plockad för uppdraget som elevansvarig OCH receptionist.
Skulle jag förra året vid den här tiden kunna ha anat någonting av allt detta?
Igår tillbringade jag tid på Marieberg Galleria. Skulle ta en fika med T, som visade sig bli till en shoppingstund med massor av påsar och fynd.
Nu är huset hjälpligt städat och dom allra bästa från Astad kommer för att laga mat tillsammans med oss som vi ska avnjuta ikväll.
Jag hopas att alla människor som nånsin haft något med mig att göra får ett bra, eller bättre 2013, vilket ni vill. För jag vill att MITT 2013 ska kantas av glädje, utmaningar och stillsamhet. Jag hoppas att mitt 2013 blir åter då JAG inser att jag är 40 och inte 25.. Jag vill att mitt 2013 ska innehålla fest och glamm tillsammans med dom vänner jag tycker mest om. Jag hoppas att jag under kommande år är stark nog att återuppta kontakten med minst en ungdomskompis.
Att jag kan stå vi dotterns sida i sorg förtvivlan glädje och lycka. Att hon VET att jag finns där för henne och inget annat.
Att sonen känner att hans knäppa mamma inte har glömt hur det var att vara 17, och att han precis som dottern lyckas med detdom företar sig.
Jag hoppas att mannenimittliv fortsätter förstå att jag älskar honom trots att jag emellanåt beter mig som ett svin. Att han förstår att jag älskar honom fast jag inte orkar visa det just då.
Jag hoppas också av det nya åter att mina psykiska svackor kan vara grunda och lätta att ta sig upp ur.
Och sist men inte minst vill jag att NI alla mina underbara medmänniskor ska veta att jag tänker på ER även om jag inte hör av mig!
Gott Nytt År!
