envanliganna

Inte mycket.

Att på jobbet gnälla och klaga över att det är tungt gör ingen glad. Att sätta upp skygglapparna för det man i början av sitt yrkesliv tyckte var roligt gör ingen lycklig...

 

Så här 4 månader in i 2013 har jag varit yrkesverksam i nästan 22 år. Av dom har jag varit barn"ledig" i 3 sjukskriven för handoperationer, halsfluss, förkylning och depression max 6 månader. Jag har jobbat inom Kommunen och landstinget ungefär lika länge och jag konstaterat när jag sitter här att jag fortfarande älskar det jag gör.

Jag tycker fortfarande det är så givande att se tt JAG har betydelse för någon, att jag kan göra skillnad.

Jag tycker fortfarande att växlingen mellan ingenting och AKUT är en charm.

Så det är bara att inse, att människorna vi vårdar blir äldre och jukare. Politikerna tycker att vi ska klara detta på minre personal. Samhället förväntar sig att vi gör små eller stora undeverk varje dag med förutsättningar som vi inte har.

INGEN blir gladare av att några tycker livet i sig är pest, och överför detta på arbetslivet.

Jag har valt att vara undersköterska. Jag är stolt över mitt yrke. Jag är tacksam över att jag kan göra skillnad. Jag är glad över att oftast få jobba med inspirerande kollegor. Jag är nöjd över att guida nya medarbetare i form av elever in i denna underbart slutna värld som sjukhuset innebär.