envanliganna

Som har lyst med sin frånvaro ganska många dagar i rad, väljer nu att visa sig med full styrka och i sin fulla glans när det är påsk.

Påsk för 18 år sedan var lika sen och lika varm. Det var våran första påsk i det nya huset och jag väntade robin. Pappa var här och vi njöt i fulla drag av utemöblerna som vi hade bubbat ut bakom huset. Armarna och näsan var röd efter den dagen. Likadant kommer det att vara ikväll. Jag har varit fullt upptagen med att inte göra nåt alls. Suttit i solen och läst, druckit kaffe och pratat med grannarna.

Påskmiddag hade vi tillsammans med en del av släkten i går, så idag blir det grillat och inte ett ägg så långt ögat når. Det går bra det också, och det är ytterligare ett bevis på att våran familj inte bryr sig så mycket om vad alla andra gör, vad alla andra tycker eller säger. 

Jag tycker det är bra, en styrka..

Så imorgon väntar en lika solig dag får vi hoppas. Jag tror att vi ska till paradiset, om så bara för en stund.

Livet i huset går vidare. Bergodalbana är bara den första delen på vad jag upplever just nu.