Just som jag trodde
att jag hade slut på inspiration.
Just som jag trodde att livet var placerat på stand by.
Just som jag trodde att jag inte hade mer att ge.
Just som jag trodde att såren började få en sårskorpa,
så händer det.
Igen.
Lvet fortsätter oavbrutet. Oförtrutet passerar ala dagarna förbi utan att bry sig ett dugg om att jag inte hinner. Inte hinner göra det jag vill.
Men vad är det jag vill då? a det kan jag fundera på.
Det som jag vill allra mest just nu är att ha en förklaring. Inte nåt storstilat och i flera exemplar. Utan bara en kort.
Nu börjar hetsen
Heten med Student, sommarjobb, semester, att vara eller inte vara i Annexet, få med barnen eller inte?
Barnen. Ungdomarna
Hallå världen! Jag har stora människor till barn!
Dom har egnaliv, egna vänner, egna sysselsättningar. Jag måste förstå.
Dom vill inte åka med mamma. Dom vill inte umgås med dom jag vill när jag vill!
SÅ
Jag har idag samlat energi tillsammasn med Teresia och hennes grabbar.
Tillsammasn med mannen i NB där Bina nu är instalerade.
Dessutom planerar vi en överaskning