Ännu ett kapitel
Första kapitlet i livet utan mormor.
En väldigt fin begravning med efterföljande minnesstund.
Jag är evigt tacksam för min underbara familj.
Helt tom i min bubbla försöker jag gå fram till kistan för att lägga min och Agnes blomma. Där nånstans blir det svart, helt mörkt och jag känner armar runt mig, ord i mina öron. Fler armar runt och jag inser att sammanbrottet kom där...
Agnes, älskade Agnes kommer till undsättning och går tillsammans med mig Lenne och Robin runt.
Älskade Agnes, som hade bestämt sig för att sitta kvar, såg min osäkerhet.
Tack också mamma
Jag hade kunnat sitta kvar hur länge som helst, men när vi ska gå känner vi att vi vill rulla med hela kistan in till minnesstunden.
Herregud, ska inte mormor få fika....
Men nu är den vedervärdiga dagen över och jag längtar tills jag kan gå till minneslunden och sätta dit ett ljus.
Lurade ut Lenne på cykel idag, 1.2 mil blev det. Trist, men jag är 24 mil från målet
