Utvald

Att åka på kongress tillsammans med min kollega E, att representera KärkThorax Kliniken. Första delen av redan hit gick smidigt. Tåg, pendel och buss. Jag känner mig lite som en van resenär när jag åker kollektivt. 

Här på InfraCity är den stor mässa med massor av utställare. Leverantörer och försäljare. 
Jag skulle bli en usel försäljare, däremot  är jag en perfekt köpare. Försäljare pratar omkull mig med sina argument i ett nafs. Jag går på allt! Precis allt. 

Här på mässan hittar jag måååånga saker som jag skulle vill ta med hem och prova. Massor med teknik som jag funderar över varför vi inte redan använder. 

Föreläsningar som jag skulle vilja att alla mina kollegor skulle höra, försäljare som jag skulle vilja att mina kompisar skulle träffa, för att förstå varför vi använder vissa saker eller förstå varför den inte går att använda på olika sätt. 

En liten positiv bisak att vara borta är hotellfrukost och samvaro med mycket trevliga människor som jag inte får tillfälle att prata ostört med annars. 

Att låta bli att gnälla var svårare än jag trodde. MEN jag har lyckats bra i några dagar nu, och min pratkamrat I sa till mig att hjärnan vänjer sig vid positiva tankar, och DET tog jag fasta på. 
Fram för mindre gnäll!