Äntligen var det min tur
att få sol på näsan.. Efyer att ha jobbat de senaste 7 dagarna, så kändes det idag som om jag inte hade sett solen på flera månader. Dessutom kändes det som om jag inte har fått luft på evigheter. Nu är det ju inte så illa, inte alls, men jag behöver NäskesBerg och tystnade där för att hämta mig efter några tuffa veckor.
Igår kommer bästa underbaraste Josefine in till mig på TIVA, och vad den människan betyder för mig kan jag inte riktigt förstå själv. Bara hon visar sig rinner tårarna ned för mina kinder, och mitt hjärta svämmar över. Av vad?
Bara kärlek, och det är inte så bara!
Att träffa personer som jag inte träffar så ofta är också något som ger mig mycket. Att, när jag träffar dessa fina människor känner hur otroligt mycket jag har saknat dom!