hår
alla har vi en relation till hår. vårt eget, nån annans. att jobba med hår har aldrig lockat mig. inte att jobba med utseende alls om jag ska vara riktigt ärlig. det är först på väljdigt senare år jag har börjat bry mig om att plocka och färga ögonbrynen tex. att jag sedan under låååånga perioder glömmer bort det, säger väl allt?
dock känner jag v´mig väldigt fin när jag får hjälp. att göra det själv är inget alternativ.
dock klarar jag av att raka benen själv, och det är väl tur det...
i frisörstolen i dag kunde jag inte låta bli att fundera över hur dom orkar prata hela tiden. om allt, verkligen om allt och ingen ting. genuint intresserade kan dom ju inte vara. inte hela tiden, inte av alla. iaktog också olikheten i rörelserna och handlaget hos henne jag besökte idag, och de jag har varit hos förrut.
sedan den bästa frisören ever slutade, har jag inte riktigt hittat någon som jag trivs med, så därav hoppandet. jag hoppas själv att detta ska vara sista hoppet, och att jag känner att jag är nöjd.
efter en minst sagt stormig onsdagskväll där jag var fullkomligt förtvivlad och mannenimittliv sa till mig att "sluta engagera dig så mycket i alla andra" tänker jag sluta svara i telefonen, sluta kolla sms i tid och otid. att jag sedan engegerar mig i andra saker som ger mig kraft och energi att orka med hemma, är ingenting han förstår.
att jag tar dom flesta smällarna och alltid är the bad guy är ingenting som han tror sänker mig nämnvärt.
fast nu är det så
jag klarar inte så mycket mer, så många fler motgångar utan att däcka fullständigt.
så från NU är det focus på MIG.
det jag vill.
det jag vill.
det jag vill
att vara som en vippnalle med rund botten, att alltid ta sig upp. det gör jag, men nu börjar det ta för lång tid innan jag kommer i upprätt ställning
jag är glad, stolt och otroligt tacksam för mina barn och min man
MEN
tillräckligt många törnar får mig att tappa lite tro...