Du å jag
Du å jag mormor
Tänk att två månader kan passera så fort med så mycket tomhet..
Två månader och tre dagar utan dig. Utan min finaste bästa mormor
Minneslundens lilla vattenfall porlar bakom mig när jag skår mig ner på stenen vid sidan om. Ser du mig? Känner du att jag sitter här? Jag hoppas det! Jag vet att du visste att jag älskade dig, vi sa det till varandra så många gånger de sista månaderna så det nästan vart tjatigt. Men nu är jag så glad över det!
Nåt helt annat att vara glad över är att jag gör det jag tänker. Tack bästa Irene för att du visade vägen för hur mina tankar ska användas på bästa sätt.
Igår cyklade jag till å från jobbet. Och dom som känner mig väl, förstår att nånting har hänt med fru Anna envanliganna Lindkvist. Leende trampade jag in vid cykelstället på USÖ och var omåttligt stolt över mig själv.
Vad jag är mindre stolt över är att jag nästan får afasi och stamningsproblematik när jag ska prata med tjejen på bilfirman som ska serva min bil..
Ifrågasättandet ger mig tunghäfta, men hallå där, det är ju min bil och JAG vet att nåt inte funkar..
Men nu ska den snart vara klar, och jag ska åka hem å packa picknick korgen. Vi ska gå till lekparken. Mina bästisar och jag ❤️