Känslan
när livet sakta återgår till det vanliga. Till det normala, med allt vad det innebär av stress glädje skit och underbara dagar.
Dagarna blir lättare för min del. Psykologsamtal samtal med vänner och med min famillj gör att jag sakta återhämtar mig och kommer upp från den där stressiga känslan som min hjärna har befunnit sig i. Det är en skön känsla!
När jag är mitt i allt, mitt i skiten och stressen kan jag inte tänka, och när jag känner att tankarna börjar kunn strukturera sig igen, samla sig på rätt ställe lägga sig till ro. DÅ blir jag så glad.
'SAå glad över att vara en erfarenhet rikare och glad över att känna längtan till jobbet. Jobbet som på nåt vis symboliserar det som är jag. Viljan att finnas där för någon annan..
Psykologen gav mig lite saker att tänka på. Saker som jag måste jobba med med min själv. Mitt betende. Faktiskt så är det ganska skönt, när en annan människa talar om för mig vad som skulle kunna vara lite rot till varför jag reagerar som jag gör..
När jag fyllde 40, lovade jag mig själv att stå för ina åsikter. Stå för vad jag tycker om saker, men också om människor.
Varför ska jag unmgås med människor som inte ger mig något tillbaka, även om det kan vara några jag haft flitig kontakt med?
Om det nu är så, att jag ger dom något, men de inte mig så okej. Jag ändrar mig inte, inte mina känslor heller.
18 november
För mig har denhär månaden försvunnit. Hurra var glad för där säger någon. Men för mig är det en besvikelse. Jag älskar diset, kladdet och mörkret. Så nu när vi går mot ännu mera mörker känns det bra :)
Julen ligger framför oss med allt vad det innebär.
Jag har tillbringat åtskilliga timmar tillsammans med Min fina bonusfamilj. Hämtat på dagis, lekt plockat ätit lagat mat och tvättat.
Om ni visste vad det ger mig. Inte bara tillfredställelse över att vara behövd utan nåt annat också. Vad kan det vara?
Nu väntar kängorna i hallen och diskmaskinen på att bli urplockad. Gissa vad jag prioriterar?