Visst är det märkligt

Att människan klarar av så många påfrestningar missöden och slag och ändå kan resa sig.
Jag har rest mig på 10. Igen. Igen och igen. Som en vippnalle med tyngd i botten. Uuuuuupp
Nu är jag uppe, och det behövs inte mycket för att jag ska stanna, precis som att det inte behövs mycket för att jag ska rasa.
MEN återigen vinner det positiva. Min positiva livssyn och förmågan att ta tillvara ALLA bra snälla och små saker som kan hjälpa mig på vägen.
Idag när jag ska gå hem har dottern ringt. Jag ringer upp och hon väntar på mig. Vi möts i korridoren i en stor kram.
Älskade älskade Agnes
Du är ALDRIG ENSAM
jag vet att du vet
 
Ett familjesammanbrott i soffan
Tårar från ingenstans
prat
Jag älskar er så
 
http://www.orebroguiden.com/?p=80268#gallery/fe6f4976a968c32473590d4af3332f8d/110656
Fantastiska tjejer!