envanliganna

Började på ett nytt jobb, med ny miljö och nya arbetsuppgifter lovade jag mig själv att jag "bara" skulle jobba. Inga uppdrag, inga uppgifter vid sidan av. Det höll i ett halvår. Sedan lovade jag att jag skulle vara apparatansvarig.
Sur på mig själv, men smickrad över att bli tillfrågad tog jag mig ann uppdraget med glädje.
I våras blev jag tillfrågad om jag kunde dela med mig av mina erfarenheter som undersköterska för en projektgrupp. Smickrad svara jag JA, givetvis!
Att detta sedan skulle leda till ytterligare uppdrag tänkte jag inte på.Nu har jag inspirerat undersköterskor från de avdelningar som är med i projektet, och fått massor av beröm..
Stolt pöser jag
När jag sedan får förfrågan att prata för uskor som ska gå handledarutbildning funderar jag över om det är så bra? När jag och en kollega ska hålla i en liten utbildning dör andra kollegor. När jag och ytterligare en kollega ska ta mot studiebesök av PRAOelever, och åk 2på gymnasiet.
När jag blir tillfrågad och utvald att sitta i en upphandlingsgrupp.
Då funderar jag
När ska jag utföra Mitt underbara omvårdnads jobb på TIVA?

Det är smickrande och jätteroligt, utvecklande och fantastiskt, men det var ju såhär jag lovade mig själv att det inte skulle bli.
Kanske är det så att jag inte bara kan jobba på golvet, utan måste göra många andra saker samtidigt?

Livet går vidare på Åsbacken. Kanske är det inte lika nattsvart nu ett tag. Kanske är det så att tankarna faller på plats?
Jag är glad, jag vågar vara glad. Det är bra!

Idag är det Mannenimittliv's födelsedag. Kräftor, musslor och paj. Gott, jag hoppas att han är nöjd med sin dag som bjöd på sol och 14 grader varmt.
En extra bonusgäst är hos oss idag. Walter.
När jag skulle hämta honom i morse var han snabbt ute till bilen och bänkade sig.
Nästa gång är det Hugos tur.
Grattis också till T, som fyller 45 även hon