envanliganna

Jag bestämmer mig från nu med att skriva om detta. 

Grip minuten

Carpe minute

Så

Att lära sig vara i nuet, i minuten är ibland det svåraste jag har. Jag far i väg i tanken och är på väg nån stans hela tiden. 

Men oftast så klarar jag mig fint. 

Igår var en sån dag. Dottern och jag på REAsafari genom stan. Just där, just då, just nu. 

Skratt och dissande av saker som var fina på hylla eller galgen. 

Lunch på ett fint ställe längst in i lokalen. Hur som helst. Många bra stunder. 

När jag sedan blev sittande i slottsparken i väntan på att klockan skulle bli fem, å det var dags för Literaturtanterna att ses var jag nästan bara där och då. 

Tankarna drog sig bakåt till september när saker å ting fullkomligt rämnade. Fast det var en av dom hemskaste dagarna jag har upplevt, kan jag inte minnas datumet! Jag lovade mig själv att minnas...

Jag lovade mig själv att ALDRIG NÅGONSIN glömma.  Kanske har jag förträngt?

Eller jag HAR förträngt. 

Måste ta reda på rätt datum. 

Hursomhelst är det fredag idag och kag ska jobba kväll, följt av två dagar. Följa av två nätter. Mitt i detta fyller sonen 21

Öh hur gick det till?

Å lillebror blir 25. Hur giick DET till?