Oro och lycka eller lycka och oro
Att när man är vuxen få nya vänner är ju som jag har sagt förut ingen barnlek. Då får man hålla tummarna för att dom man har vill vara kvar. Men ibland händer det som jag inte trodde var möjligt. När jag ställs inför en situation som är alltigenom
ledsam men som efter bara några veckor visar sig vara en fantastisk lyckträff!
Men som alltid finns människor som inte vill se det fina och eller att just dom här pusselbitarna faktiskt passar. Människor som tror sig veta eller förstå eller tro, att den här vänskapen är tillkommen av andra orsaker.
Orsaker som skuldkänslor, dåligt samvete eller känslan av att jag måste göra en barmhärtig insats.
Det får mig att bli ledsen.
Jag vet att sådana människor finns. Men jag är inte en sådan person, och OM jag hade varit det så hade det genomskådats från första början.
Visst var mitt första tafatta försök till kontakt en handling som jag utförde för att vara medmänsklig. Men andra tredje fjärde och ett hundrade gången är för att jag har fått nya vänner!
Vänner som är som vänner ska vara. Ärliga, närvarande och personliga.
Människor som får mig att må genuint bra och känna mig tillfreds.
En vän som får mig att förstå mig och mina handlingar, dottern och hennes mående. Som vågar säga emot och inte bara jamsa med.
Det ställer ju krav på mig också såklart. Men nu är ju jag en människa som är flexibel och ser saker på ett lösningsfokuserat sätt, oftast.
Så om någon nu tror att jag hälsar på, ringer och peppar för att jag ska verka snällare än nån annan, eller för att jag vill vinna pluspoäng så kan jag bara meddela att DÅ känner du inte mig.
Att göra saker för att själv vinna på det i slutänden straffar sig alltför ofta!
Snön, den vackra fortsätter att falla och nu har vi nog närmare en dm. Var ute en sväng med min favorithund Otto på förmiddagen och det blåste jäklar!
MEN den som känner mig vet att just detta är favoritväder näst efter regn.
