En på hundra
Att arbeta på en Intensivvårdsavdelning är just som namnet säger. Intensivt. Man jobbar där för att det intresserar en och man tycker om snabba vändningar och akuta situationer. Men också för att man har ett gediget intresse för människan bakom alla
slangar och maskiner.
Lagarbete är ett måste
Snabbtänkthet är ett måste
Förmåga att växla från 1 till 100 på en halv minut är ett måste
Oftast fungerar allt klockrent
Men en dag på hundra är kaotisk. Man arbetar högt över sin förmåga under sina nio timmar, idag i 26 gradig innetemperatur.
Så svårt sjuka människor ska tas om hand fast vi i personalen inte är tillräckligt många. Men det måste gå!
Efter en sån dag är det skönt att komma hem.
Ändå nöjd över att jag och mina medarbetare har fixat vårt pass till det bästa för våra patienter.
Den som inte är insatt i hur vi jobbar, eller hur det ser ut kan inte riktigt förstå. Inte förstå när jag säger att en ECMO räknas som två patienter.. ialla fall första dygnet. IVAsköterska har mer än häcken full med läkemedel blod och kontroller kontakt
med anhöriga och andra vårdgivare.
Lägg då på att denna patient inte kan kissa.. då behövs dialys, men eftersom patienterna oftast är så sköra kan man inte ha vanlig dialys, utan det får bli en som går kontinuerligt. Den maskinen alstar värme och frustration, och behöver sköterskans
uppmärksamhet. Uppe hos oss sköter vi i personalen allt som en sovande sjuk människa inte kan. Dvs allt
Från vändning i sängen till kontakt med anhöriga.
Om jag och min sjuksköterska hade en patient så hann vi nätt å jämt. Lägg då på ytterligare en.
Jag älskar detta.
Men idag var det skönt att komma hem