Offentlig

Att leva campingliv passar mig bra. Liten yta, var sak på sin plats. 
Diska tillsammans med alla andra, duscha med massa okända människor i små bås, sitta på toa på rad. 
Det här gör mig ingenting. 
Jag hade för länge sedan en jobbarkompis som var campingvan. Men hennes absolut värsta var att gå på toa med okända människor. 
Hon bajsade inte förrän hon kom hem. Var dom ute länge så gick ju inte det, så då var det nattliga toabesök som gällde. När ingen annan kunde tänkas besöka samma bekvämlighetsinrättning. 
Dock misslyckade detta med gärna mellanrum  när nån sent hemkommen gäst rumlade in. Hon beskrev som att rumpan vart som ett litet russin, och så var det bara att ta sin lilla necessär och gå tillbaka till husvagnen och hoppas på att natten efter skulle bli lugnare. 
Jag tror att jag skrattade lika mycket åt hennes historia som jag gjorde när en annan av mina jobbarkompisar berättade om den gången hon skulle ta bort hår vid bikinilinjen. 
Hon smetade på nån creme och satte sig vid datorn. Efter en stund ställer hon sig i duschen och HELA kisstofsen åker ner i avloppet. 
Jag skrattade den dagen så tårarna sprutade. 
Och idag när jag sitter på toa tillsammans med några andra på campingen skrattar jag högt för mig själv när jag tänker på dessa två kvinnor. 

Gekås har fått mycket av familjen Lindkvists pengar denna helg och vi är på hemväg med hur många kassar som helst. 
Sällskapet har våra campingkompisar stått för och som vanligt har vi skrattat så husbilen skakat. Ätit god mat och sovit som grisar. Iallafall 2/4 av oss 
(null)

(null)

Min choach fortsätter att peppa mig och komma med tips och recept. 
Nu är vågen nere på 77.7 kg, och helt plötsligt ser jag liten skillnad själv. 
Så nu verkar delmål 2 inte så långt bort!
Hejja mig!
(null)

Kastas bakåt

(null)

När Robin var lite älskade han fiskbullar i dillsås. Vi delade en burk han å jag. Ju äldre han blev, desto mindre till mig... 
Fortfarane vet jag att han gillar denna delikatess. 
Mannenimittliv och Agnes däremot har aldrig förstått sig på den. 
Eftersom jag kämpar med att hålla mitt matintag på så nära 23 p om dagen som möjligt var detta en överraskning. Så god mat så billigt!

Jag gör sällan hemlighet av vad jag tycker och tänker, inte heller igår när vågjäveln visar samma som förra veckan!
Min choach peppar såklart, tack för det!! Och när kag låter släppa ut frustationen på jobbet är det många som kan vittna om samma sak. Många glada tillrop, många fina råd och uppmuntranden från dom. 
Tänk vilken tur jag har som får tillbringa mina dagar med dom!

(null)

Kanske har jag för stora och för höga krav på mig själv?
Jag tar mig ann saker och vill såklart i te att någon ska bli besviken. Men att försöka sköta ett skrivbordsjobb från vårdavdelningen där allt fokus är på patienten är svårt. 
Så datorn åkte fram här hemma i morse för att jag skulle kunna dela informationen med M. 
Inte helt optimalt....
Men jag såg ingen annan väg!
Det är samma sak på avdelningen. Jag har tagit pp mig ett visst ansvarsområde och mina kollegor förväntar sig ju då givetvis att jag ska sköta dom! Precis som jag förväntar mig av andra. 
Idag blev det lite mycke och jag tog min tillflykt till Playa del Häggbovägen och vräkte ut lite skit!
Tur att både M och hunden var hemma!!