Sol
på min näsa. På mina armar på på ja, hela mig! Har prickat in lediga dagar när solen behagar visa sig från sin bästa sida. Tur..
Tycker dock att det är svårt att bara sitta stilla. Vill gärna göra nånting. Å då menar jag inte trädgårds göra, som ogräsrensning, eller beskärning av trädo buskar så dom ska bli fina, figurformade o runda. Nej ska det va så ska det.
Så idag fick sig dom gammeldags rosorna med milijoner taggar sitt. Bort bort! För att hoppas på att dom repar sig underifrån.. Alltså har jag skrapsår efter taggar på armarna och lite färg på den så vinterbleka kroppen :). Två flugor i en smäll.
Mannenimittliv packade väskan. Inte för att lämna mig.. utan för att tillbringa ett par dagar med Klövernfolk i Lanna. Av alla ställen..
Han kommer tillbaka i morgon, och då packar vi om för att åka till Göteborg o gå på GP. På tisdag åker jag till Jonköping med jobbet och kommer hem på onsdag, så resväskans hjul rullar flitigt här ett tag.
Mammahjärtat är lite lugnare, för tillfället Tror jag! Jag hopas att det lugnar sig helt vad det lider, men det kanske alltid kommer snurra runt av oro när jag ser eller hör..
Eller när jg ser nån anna som gör nånting tillsammans med andra. Om jag inte missminner mig så hade ag samma liknande känslor, funderingar när Robin var mindre??
Det har gått över .... nästan.....
Barnen blir så stora!
Lite sorgligt??
Funderingar som avlöser varandra..
Hur ska det gå? Kommer dom bli lckliga? Kommer dom få dom jobb dom vill? Kommer dom skaffa den familj dom vill?? Kommer dom bo där dom trivs bäst? Kommer vi ha gett dom tillräckligt mycke bra hemifrån för att våga? Kommer vi ha gett dom dom verktyg dom behöver?
Ingen har svaren..
Kanske skulle jag gå till en människa som kan se in i framtiden? Varför skulle jag? Varför vill man veta hur det kommer att bli?
Kanske skulle det vara bra. Bara för att veta att familjen kommer klara av alla utmaningar. Kanske skulle jag som mamma kunna vara mer avslappnad om jag VISSTE att allt ordnar sig?
Så många frågor....
Skulle inte tro att jag är ensam om o fundera över sånt.
Har slutat fundera över vad andra tycker o MIG, och det jag gör. Stort steg för mig, pyttelitet för mänskligheten. Kanhända får det mig att känna ett inre lugn... Poetiskt?
På jobbet säger dom att detta tillhör min 40 års kris... men jag kan intesäga att jag har nån sån. ÄN kanske jag ska säga.. Men jag tror inte det kommerhända.
En dag i taget, ett år i taget.
Bara min familj är glada o mår bra!
LYCKA
Vad är LYCKA för mig?
Det är inte helt lätt...
Undrar om inte ordet har olika betydelse för mig beroende på var i livet jag är...
När barnen var bebisar var jag lycklig över att få sova en morgon och lycklig över deras framsteg och att bara HA dom.
Nu är jag lyclig över att kunna åka till jobbet. Över att HA mina bran, över att se dom klara sig bra. Över att mannenimittliv tycker om mig med alla mina fel o brister.
Hos mig:
Varmt
Väntar på sonen
Lite moln på himlen
dottern på rummet
hejhej