Att jag/vi
Inte har små barn längre är ingen hemlighet.
Att dom har varit små kan jag inte förneka, inte heller att det var längesedan dom var små.
Känslan som jag får av att läsa en artikel i dagens Nerikes Allehanda gör mig varm inuti. Stolt över oss som föräldrar och över VÅRAT agerande för länge sedan.
Artikeln handlar om morgon stress....., och jag konstaterar att där står på ett ungefär så som vi gjorde för 14 år sedan.
Jag började kvart i sju i Linde. Lenne sju i stan. Han lämnade på dagis.
Kläderna var framlagda av respektive barn på kvällen innan. Dottern väcktes för att alltid åla ner i köket på pappas rygg, och sonen samtidigt med pappas stora hand i sin.
Välling för dottern och yoghurt för sonen vid köksbordet i våra knän, eftersom vi var klara.
Tiden var knapp, men det gick nästan alltid.
Några gånger har vi lämnat dottern i pyjamas på dagis eftersom klädsituationen blivit outhärdlig.
Så att nu läsa "expertens" råd efter så många år, att gör såhär, får mig att bli varm i kroppen.
Återigen
PRÄKTIG...
Helgen har rusat förbi i jobbets tecken, och lenne har tillbringat tiden på Friends Arena och kollat SGP.
Så nu väntar en vecka full av jobb och besök hos/ med många av mina vänner. Det ska bli så roligt å träffa er alla
Återigen väntar en solig höst dag, och en dag i kollektivtrafikens tecken.
Blåsten har mojnat, men färgerna
Så UT med dig nu! Slingra dig inte