envanliganna

som hopade sig för några dagar sedan skingrar sig lika snabbt igen. Underbart. Utan att jag gjorde något.

Däremot så krånglar det på andra håll, och jag kan återigen bara konstatera att vårt äktenskap överlever ett annat.

Jag är här.

 

Detta med att jag säger att jag inte är som alla andra. KAnske får jag omvärdera dom orden ju äldre jag blir. Kanske ÄR det just det jag är. Som alla andra. Lite halvfet, smålat och rädd. Inte konflikträdd dock, men rädd att tränga mig på, rädd att stöta mig.

Fast just detta med att stöta sig, och våga stå för vad jag tycker och vill, och att stå upp för dom svagare, just det är jag inte rädd för.

Men som P sa. Jag är rädd att du är just som alla andra...

Vill jag vara det? 

KAnske får det vara så nu, så tar jag upp den andra anna sen.

 

Vi fick fikabesök idag. Kusin J och hennes J samt Herr Hund. Åh, jag blir så glad när ni kommer. Jag hoppas att ni vet att ni betyder mycket för mig och min familj. För det sa jag väl? Annars måste jag göra det! Å det snaraste!

Att vi dessutom fick ett fint vykort från mina andra favoriter idag, gjorde att den här dagen blev helt fulländad!