Helt plötsligt
är det jag som är på andra sidan. Jag som måste rätta in mig i ledet, jag som är vid sidan av.
Det är inte jag som bestämmer, det är inte jag som har ansvarte, det är inte till mig informationen går utan att jag behöver be om den.
Jag får andrahandsinformation. Information som har filtrerats, förskönats och gjorts mer tillgänglig, lättförstålig.
Men det vill jag inte!
Jag vill höra själv, vill inte ha några fina omskrivningar! Jag VET vad orden betyder, och jag KAN hantera dom. Behandla inte mig som om jag inte vet och kan.
Jag har mer erfarenhet än vad ni tror.
Jag kan med mina omvårdnadsögon SE vad som håller på att hända. Mina 25 år som omvårdnadsexpert säger mig sakerna som ni också ser, men inte vill säga.
Jag har sett SÅ många människor i livets sista timmar, dagar minuter.
Anhörig.
Helt plötsligt finns det inga kunskaper kvar. Det finns inget sunt förnuft. Jag står lika frågande som dom andra.
Men Anna för fan, fråga det du vill veta! Du VET vad du kan ställa för krav, du vet vart och till vem du ska vända dig!
Lita på dig själv, men nej
Synen av mormor i sjukhussängen med ventrickelson i näsan och insjunkna ögon nockar mig totalt!
Men Anna! DU VISSTE
men nej. Omvårdnadsexperten med erfarenhet som ett halvt liv förlitar sig på vad personalen gör. Förlitar sig på att dom gör rätt. Och varför skulle jag inte?
Varför skulle jag inte...
jag vet att alla gör sitt bästa, jag vet att dom gör ett bra jobb. Men det räcker inte, det räcker inte för mig!
Jag vill ta hand om min mormor! Låt mig göra allt, så jag vet att det blir som hon vill! Låt mig ta på mig arbetskläder och sitta med på ronden och lyssna, låt mig vara den som ställer frågor om varför och när till läkarna!
Låt mig
FAN
FAN
FAN
Min mormor
Min finaste mormor
Min älskade mormor
Jag vill att du ska hinna se Robins lägenhet, jag vill att du ska hinna fylla år, jag vill att du ska få vara me och fira min mosters 60 år dag, jag vill att du ska hinna få fler barnbarnsbarn
Jag vill att alla mina små kusinbarn ska få ta del av dig. Jag vill att du ska sticka fler vantar åt mig, jag vill höra dig berätta en en gång om hur jag cyklade till dig från oxhagen
Hur jag lekte med kemmina
hur jag var med dig på jobbet och serverade mat och kaffe
Berätta igen, och igen och igen
Snälla
snälla
snälla
Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Det blir aldrig så