Anhörigcentrum
Vilken befrielse! Jag har fått nya vänner.
Från början var vi några mammor och pappor som satt tillsammasn för att dela varandras erfarenheter vad gäller våra barn.
Den gemensamma nämnaren är att våra barn har någon form av psykisk ohälsa. Endel mer, andra mindre. Alla har/hade vi kommit olika långt i våra processer vad gäller sorg, förnekelse och acceptans.
Kanske är det just denna grej som är meningen. Att sätta samman människor med olika problem och erfarenheter. Låta oss lära av varandera. Låta oss dela varandras misstag och frustration?
Hur som helst har vi kväll delat våra livs sommar bravader.
En och en halv timma visade sig vara på tok för lite tid, och två 1/2 timma senare var vi tvugna å låsa och bege oss hemåt.
Återigen fulla av hopp inför den närmsta framtiden.
Jag fortsatte morgonen där jag avslutade i går kväll, och blev så glad när jag fick svar på några av dom mailen jag skickade ut igår.
Annars har dagen inte gett mig så mycket att berätta om..
Men gårdagen hade destå mer. P och jag sammanstrålade på stan för att avnjuta en bit rå fisk. Prata en hel massa skräp får mig också att må toppen!