Helgens
arbete är slut.
För den här gången. Jag har aldrig funderat på hur många dagar /helger till jag ska jbba i mitt liv.. Kanske ska jag göra det? Det jag vet är att 2038 är jag 65, och är pensionsberättigad enligt dagens system.
Skrämmer det mig? Inte ett dugg. Jag tycker om å jobba, jag gillar mitt jobb och detta med att vara på jobbet kvällar helger och röda dagar har jag aldrig gjort nåt stort av. Aldrig. Jag visste att det var dom förutsättningarna när jag började jobba för mer än 25 år sedan, och den som vill leva med mig får snällt aceptera.
Det har han gjort. Mannenimittliv. Acepterat att jag inte har kunnat vara med i familjen så som andra mammor. Han har gjort ett fantastiskt jobb hemma när jag inte har varit här. Precis så som det ska vara i en familj där båda förstår att dom är lika vikteiga, lika nödvändiga för att få företaget Familjen AB att gå runt.
För att ha familj är som att driva ett stort företag.
Med lönehantering, personalansvar och inköp och allt vad det innebär.
Att jag har jobbat som jag har gjort har säkerligen bidragit till att vi tagit lika stort ansvar. I perioder större eller mindre beroende på jobbsituation.
Våra barn har alltid vetat att mamma inte alltid är med på saker. Att mamma kommer när dom sover, att mamma sover mitt på dan. Inget konstigt med det!
Så att jobba helg är trevligt :) det blir lite mer gemenskap på nåt vis.
Att jag dessutom är berättigad till sovmorgnar mellan varven är ju en bonus för en morgontrött människa som jag!
Idag ska jag möta upp min stora lilla kompis vid bussen. Första långa turen med buss på egen hand! Vi ska fika lite och köpa lite saker. Både till honom och dottern som fyller 19 på söndag.
19...
Hur gick det till?