Nu fick jag tummen ur
den berömda bakdelen.
Äntligen skulle jag kunna säga.
Herpes Simplex typ 1, en alltigenom fasansfull skit som har drabbat mig sedan jag var ungefär 10 år. Med blåsor på läpparna, med smärta, var och svullnad. Förhållandevis många gånger varje år. Jag har aldrig sökt hjälp, eller provat nån av alla salvor som alla säger funkar, utan tvättat med tvål å vaten, och när dom har gått ner använt mjukgörande.
Vid vissa tillfällen som nu har virusinfektionen i sig gått över hyfsat snabbt, men gett en sekundärinfektion på läpparna, runt munnen och upp mot näsan.
Om ni nån gång kört omkull på cykel, och skrapat upp ansiktet så vet ni hur jag har sett ut i över en vecka..
Fast nu är det på väg å ge sig. Men det är inte vackert.
Så efter många påtryckningar från arbetskamraterna knappade jag igår kväll in mig på "Mina vårdkontakter" och beskrev mitt problem, och att det snart var utläkt, så bråttom var det inte.
Förvånad får jag ett samtal till jobbet i morse där jag ombeds komma till VC så dom får titta..
Så nu har jag tabletter stora som elefantbetar att ta när skiten är på väg nästa gång. Jag ska ge det en chans.. För jag är klok nu när jag är äldre ;)