När

jag sitter och bäddrar till baka i mitt eget arkiv, inser jag att jag upprepar mig:
Inte så att samma ord förekommer massor med gånger, utan händelser. Min bästa kompis T har ett hur bra minne som helst! Hon glömmer inget. Och då menar jag INGET! Helt otroligt.
Det är föresten dom som vi åker till Sälen med även i år. Samma stuga som förra året. Det känns bra. Att veta precis vart man ska ta vägen och hur det ser ut.

Dottern kom hem i dag och var aldeles slut.  (Ändå orkade hon gå på F´s kalas) Hon blir det ibland, och då är det bara sova som gäller. Kanske ska hon vara hemma i morgon? Det känns bra att jag inte börjar tidigt, för då kan hon känna efter och samråda med mig.
Det har varit så här en annan gång. Hon är inte sjuk. Bara trött! Iofs kan detta verka ganska märkligt eftersom dom precis har haft sportlov? Men nästa vecka ska hon träffa L hela veckan och då glömmer hon det mesta..

Sonen går i femte klass. Då har man internationella prov. Denna vecka har det varit i svenska, och jag frågade lite. Han tyckte att det hade gått ganska bra. Vad det säger vet jag inte. Hans ganska bra tror jag inte överensstämmer med mitt ganska bra.
Nästa vecka är det matte delen, men det får bli senare för hans del, eftersom vi är borta.