envanliganna

Är det så, att jag vill ge mina barn det jag tycket att jag missade när jag var barn?
Kanske är det så för dom allra flesta? Saker jag fick nej till säger jag ja till, saker jag inte vågade prova puffar jag för att mina barn ska göra?
Visst är det väl så?
När barnen dessutom frågar först, utan att bara skrida till handling, är jag för vek då?
Diskussionen som mannenimittliv ock jag hade igår var stillsam och vi var förbluffande eniga.
Känslan över att ens barn vill göra nånting som för oss är HELT främmande, gör gärna att det blir ett oåterkalleligt NEJ, istället för att fundera över alternativen.
Tankarna som far igenom skallen på att det här kanske inte är så farligt blir mindre när vi Diskuterar tillsammans.
Alltså blev det ett Ja den här gången. Inte ens ett nej först. Vissa förbehåll och förhållningsorder såklart, men inget nej.
Glädjen gick inte att ta miste på!
Sent i går kväll var det bara att konstatera att dottern, den lilla runda sockersöta har blivit stor och sockersöt <3 .

|||

Dagarna går med en rasande fart, och vecka 44 närmar sig med en hissnande fart! Taxfree katalogen har landat och prickas i. Passen är klara och nu ska det bara växlas pengar och packas. Hoppas att alla vi blir nöjda.
Regnet här gör att hela gräsmattan är som en pool, så det är bara badringen som fattas. Stövlar på!
||

Idag har det varit mormor dag. Rusta o Coop har fått besök minsann. Fika hann vi också med. Då nu finns det garn så det räcker ett par veckor får jag hoppas.
Hos mig:
Väntar
Ska hem o koka potatis
Bulle till kaffet
Jobba torsdag o fredag