att få sol på näsan.. Efyer att ha jobbat de senaste 7 dagarna, så kändes det idag som om jag inte hade sett solen på flera månader. Dessutom kändes det som om jag inte har fått luft på evigheter. Nu är det ju inte så illa, inte alls, men jag behöver NäskesBerg och tystnade där för att hämta mig efter några tuffa veckor.
 
 
 
 
 
Igår kommer bästa underbaraste Josefine in till mig på TIVA, och vad den människan betyder för mig kan jag inte riktigt förstå själv. Bara hon visar sig rinner tårarna ned för mina kinder, och mitt hjärta svämmar över. Av vad?
Bara kärlek, och det är inte så bara!
 
Att träffa personer som jag inte träffar så ofta är också något som ger mig mycket. Att, när jag träffar dessa fina människor känner hur otroligt mycket jag har saknat dom! 
 
 
 

Äntligen var det min tur

Oviktigt? Kommentera
att få sol på näsan.. Efyer att ha jobbat de senaste 7 dagarna, så kändes det idag som om jag inte hade sett solen på flera månader. Dessutom kändes det som om jag inte har fått luft på evigheter. Nu är det ju inte så illa, inte alls, men jag behöver NäskesBerg och tystnade där för att hämta mig efter några tuffa veckor.
 
 
 
 
 
Igår kommer bästa underbaraste Josefine in till mig på TIVA, och vad den människan betyder för mig kan jag inte riktigt förstå själv. Bara hon visar sig rinner tårarna ned för mina kinder, och mitt hjärta svämmar över. Av vad?
Bara kärlek, och det är inte så bara!
 
Att träffa personer som jag inte träffar så ofta är också något som ger mig mycket. Att, när jag träffar dessa fina människor känner hur otroligt mycket jag har saknat dom! 
 
 
 
alla har vi en relation till hår. vårt eget, nån annans. att jobba med hår har aldrig lockat mig. inte att jobba med utseende alls om jag ska vara riktigt ärlig. det är först på väljdigt senare år jag har börjat bry mig om att plocka och färga ögonbrynen tex. att jag sedan under låååånga perioder glömmer bort det, säger väl allt?
dock känner jag v´mig väldigt fin när jag får hjälp. att göra det själv är inget alternativ.
dock klarar jag av att raka benen själv, och det är väl tur det...
i frisörstolen i dag kunde jag inte låta bli att fundera över hur dom orkar prata hela tiden. om allt, verkligen om allt och ingen ting. genuint intresserade kan dom ju inte vara. inte hela tiden, inte av alla. iaktog också olikheten i rörelserna och handlaget hos henne jag besökte idag, och de jag har varit hos förrut.
sedan den bästa frisören ever slutade, har jag inte riktigt hittat någon som jag trivs med, så därav hoppandet. jag hoppas själv att detta ska vara sista hoppet, och att jag känner att jag är nöjd.
 
efter en minst sagt stormig onsdagskväll där jag var fullkomligt förtvivlad och mannenimittliv sa till mig att "sluta engagera dig så mycket i alla andra" tänker jag sluta svara i telefonen, sluta kolla sms i tid och otid. att jag sedan engegerar mig i andra saker som ger mig kraft och energi att orka med hemma, är ingenting han förstår.
att jag tar dom flesta smällarna och alltid är the bad guy är ingenting som han tror sänker mig nämnvärt.
fast nu är det så
jag klarar inte så mycket mer, så många fler motgångar utan att däcka fullständigt.
 
så från NU är det focus på MIG.
det jag vill.
det jag vill.
det jag vill
 
att vara som en vippnalle med rund botten, att alltid ta sig upp. det gör jag, men nu börjar det ta för lång tid innan jag kommer i upprätt ställning
 
jag är glad, stolt och otroligt tacksam för mina barn och min man
MEN
tillräckligt många törnar får mig att tappa lite tro...

hår

Oviktigt? Kommentera
alla har vi en relation till hår. vårt eget, nån annans. att jobba med hår har aldrig lockat mig. inte att jobba med utseende alls om jag ska vara riktigt ärlig. det är först på väljdigt senare år jag har börjat bry mig om att plocka och färga ögonbrynen tex. att jag sedan under låååånga perioder glömmer bort det, säger väl allt?
dock känner jag v´mig väldigt fin när jag får hjälp. att göra det själv är inget alternativ.
dock klarar jag av att raka benen själv, och det är väl tur det...
i frisörstolen i dag kunde jag inte låta bli att fundera över hur dom orkar prata hela tiden. om allt, verkligen om allt och ingen ting. genuint intresserade kan dom ju inte vara. inte hela tiden, inte av alla. iaktog också olikheten i rörelserna och handlaget hos henne jag besökte idag, och de jag har varit hos förrut.
sedan den bästa frisören ever slutade, har jag inte riktigt hittat någon som jag trivs med, så därav hoppandet. jag hoppas själv att detta ska vara sista hoppet, och att jag känner att jag är nöjd.
 
efter en minst sagt stormig onsdagskväll där jag var fullkomligt förtvivlad och mannenimittliv sa till mig att "sluta engagera dig så mycket i alla andra" tänker jag sluta svara i telefonen, sluta kolla sms i tid och otid. att jag sedan engegerar mig i andra saker som ger mig kraft och energi att orka med hemma, är ingenting han förstår.
att jag tar dom flesta smällarna och alltid är the bad guy är ingenting som han tror sänker mig nämnvärt.
fast nu är det så
jag klarar inte så mycket mer, så många fler motgångar utan att däcka fullständigt.
 
så från NU är det focus på MIG.
det jag vill.
det jag vill.
det jag vill
 
att vara som en vippnalle med rund botten, att alltid ta sig upp. det gör jag, men nu börjar det ta för lång tid innan jag kommer i upprätt ställning
 
jag är glad, stolt och otroligt tacksam för mina barn och min man
MEN
tillräckligt många törnar får mig att tappa lite tro...
Dagens luftintag var välbehövligt. Efter att ha jobbat helg, och ska jobba nätter så får jag bunkra. Att det dessutom var sol, var ett stort plus.
När jag på hemvägen passerar skolgården, där mina barn har tillbringat åtskilliga timmar tittar jag efter vuxna.
Precis som jag gjorde när barnen gick i skolan där. Nu var det rast, klockan var strax före halv 12, så jag  antar att merparten av eleverna vistades ute. Skolgården, en stor plats med kullar, buskar och hörn. Många ställen där det händer saker som pedagogerna på skolan inte ser eller hör. Nej, man kan inte vara överallt, men då som nu såg jag endast en vuxen på baksidan. EN
När barnen var små, framförallt sonen som hae det kämpigt med utanförskap och kränkande ord påtalade jag för fröknarna, som vi sa då att vore det inte lämpligt att alla som var tillgängliga var ute under rasterna?
Fick då svaret att även dom var berättigade till fika....
Då som nu drog jag likheterna med detta  och mitt eget jobb. Jag har inte RÄTT till fika. Jag har rätt att ta en paus OM märk väl OM arbetet tillåter. Förutom lunch.
Var är skillnaden?
Som jag skrev till Rektorn som var på den tiden "Jag lämnar det bästa jag har i era händer större delen av dagen, och förväntar mig att NI behandlar honom med respekt, och ser till att de andra eleverna gör detsamma"
Jag minns inte vad hon svarade mig..
Nu är den tiden tack och lov förbi, men jag blir fortfarande upprörd över att saker inte förändras. Jag pratar med min kusin, och hör hennes oro. Lärare som ringer varje dag. Varje dag! Men va fan, steppa upp! Se till att ta in människor som vill vara lärare till barn .
Just det BARN. Inte små söta minivuxna som sitter tysta och pillar på mobilen. 
BARN
ni vet sådanna små människor med spring i benen, skrik i lungorna och lek i huvudet. Sådanna människor som behöver olika saker och sätt att lära sig på. Utmana dom!
Jag minns dottern frustration över att sitta och skriva bokstaven A flera lektioner, eller räkna mattetal i evighet som hon hade kunskap om redan. Ilskan i mig just då över att vi inte flyttade upp henne en klass när vi hade chansen. Men dom lovade att hon skulle få utmaningar... 
Suck, om jag vetat DÅ hade jag agerat annorlunda!
Jag slår vad om att det finne flera "Robin" på den skolgården just nu som känner sig lika illa till mods som min Robin gjorde!
Likabehandlingsplan...
Antimobbingteam....
Föräldrasamverkan...
Medbestämmande....
Individuell studieplan....
 
Den listan på fina ord som skolorna stoltserar med kan göras så jätte lång. Men för att detta ska kunna uppfyllas behövs tydliga pedagoger som VILL sitt jobb! och får möjligheten att genomföra detta!
 
Mormor är kvar på avdelning 94. Idag var en bättre dag än i fredags....
 

Så här med ögonen i backspegeln

Oviktigt? Kommentera
Dagens luftintag var välbehövligt. Efter att ha jobbat helg, och ska jobba nätter så får jag bunkra. Att det dessutom var sol, var ett stort plus.
När jag på hemvägen passerar skolgården, där mina barn har tillbringat åtskilliga timmar tittar jag efter vuxna.
Precis som jag gjorde när barnen gick i skolan där. Nu var det rast, klockan var strax före halv 12, så jag  antar att merparten av eleverna vistades ute. Skolgården, en stor plats med kullar, buskar och hörn. Många ställen där det händer saker som pedagogerna på skolan inte ser eller hör. Nej, man kan inte vara överallt, men då som nu såg jag endast en vuxen på baksidan. EN
När barnen var små, framförallt sonen som hae det kämpigt med utanförskap och kränkande ord påtalade jag för fröknarna, som vi sa då att vore det inte lämpligt att alla som var tillgängliga var ute under rasterna?
Fick då svaret att även dom var berättigade till fika....
Då som nu drog jag likheterna med detta  och mitt eget jobb. Jag har inte RÄTT till fika. Jag har rätt att ta en paus OM märk väl OM arbetet tillåter. Förutom lunch.
Var är skillnaden?
Som jag skrev till Rektorn som var på den tiden "Jag lämnar det bästa jag har i era händer större delen av dagen, och förväntar mig att NI behandlar honom med respekt, och ser till att de andra eleverna gör detsamma"
Jag minns inte vad hon svarade mig..
Nu är den tiden tack och lov förbi, men jag blir fortfarande upprörd över att saker inte förändras. Jag pratar med min kusin, och hör hennes oro. Lärare som ringer varje dag. Varje dag! Men va fan, steppa upp! Se till att ta in människor som vill vara lärare till barn .
Just det BARN. Inte små söta minivuxna som sitter tysta och pillar på mobilen. 
BARN
ni vet sådanna små människor med spring i benen, skrik i lungorna och lek i huvudet. Sådanna människor som behöver olika saker och sätt att lära sig på. Utmana dom!
Jag minns dottern frustration över att sitta och skriva bokstaven A flera lektioner, eller räkna mattetal i evighet som hon hade kunskap om redan. Ilskan i mig just då över att vi inte flyttade upp henne en klass när vi hade chansen. Men dom lovade att hon skulle få utmaningar... 
Suck, om jag vetat DÅ hade jag agerat annorlunda!
Jag slår vad om att det finne flera "Robin" på den skolgården just nu som känner sig lika illa till mods som min Robin gjorde!
Likabehandlingsplan...
Antimobbingteam....
Föräldrasamverkan...
Medbestämmande....
Individuell studieplan....
 
Den listan på fina ord som skolorna stoltserar med kan göras så jätte lång. Men för att detta ska kunna uppfyllas behövs tydliga pedagoger som VILL sitt jobb! och får möjligheten att genomföra detta!
 
Mormor är kvar på avdelning 94. Idag var en bättre dag än i fredags....