Ja, vad ska jag säga...
det verka som mitt kall, eller det kan man inte säga direkt, men nånting som jag tycker om och därför utför med lätthet. Att ta hand om människor. Att hjälpa till och vara en liten positiv fläkt i någons annars lite monotona liv.
Detmina närmaste har svårt för, och jag klandrar dom INTE. Absolut inte, gör jag med lätthet.
Främst tänker jag på lilla mormor.
Minnet börjar bli kort som hon sa till mig och dottern i söndags..
Så vissa saker släpar efter. Hygien, städning och matintag.... Ja, det viktigaste skulle man kunna säga.
Jag tar fram mina erfarenheter sedan såååå många år med gamla och motsträviga och så fixar vi till hygienbiten. Mina mostrar kusiner och mamma tar fra det dom är bäst på och så fixar dom städ och samvaro :)
Men ändå så räcker det inte riktigt. Så till mormors förtret vill vi att hon ska ha tillsyn ett par gånger om dagen, och jag hoppas verkligen alla parter lyckas!
Sonen har pajat sin första bil, och skaffat en ny. Nåja, ny var å ta i. Den är skattebefiad nästa år, dvs en 85 års modell. Han är nöjd, och då är jag det med! essutom har han den goda smaken att nu köra SAAB
En röd :)
Kommer nån i håg sången: Upp på våran gård, där står en gammal ford,utan hjul å htan däck å motorn den väck.....
Haha, kanske inte så illa, men visst är den sliten..