att titta på film tillsammans är ett bra sätt att ha något att prata om, om det är så att ämnena tar slut. Det stora problemet med det är, eller haken, är att de som ser filmen ska ha någonting ut av den båda två.
Hemma hos oss är det inte så lätt. Mannenimittliv älskar action och Sience fiction. Jag älskar drama och komedi.
SÅ vad gör man då?
Ber den ena överleva ett par timmar i soffan medans den andra njuter av sin film, eller går den gyllene vägen och anpassar sig?
Här om dagen såg vi en film om en austronaut som blev kvarglömd på mars. Ingen film jag sklle se igen, men den kvalade in nånstans mittemellan våra önskningar. Några dagar innan det såg vi Sherlock Holmes.
Idag när jag är ledig kan jag gotta mig åt tårdrypande dramafilmer. "The fault in our stars", "The longest ride". Filmer som jag vet att Lenne inte ens skulle försöka se med mig.
I början av vårat förhållande tvingade jag honom att titta på "Stekta gröna tomater" och "4 bröllop och en begravning"... Senare också "PS I love you". Saker som man ör får man också ofta ångra. Här, i den mest tårdrypande scenen i vilken film det nu var, strräcker Lenne upp sina svettiga fötter framför min näsa och säger : Du kolla, jag tror jag har en sticka......
Där och då bestämde jag mig för att aldrig mer titta på film med honom om han inte var lite med på valet.
Ytterligare en människa som var en underbar person har lämnat livet till förmån för någon annan. Denna gång en man som Lenne har jobbat tillsammans med, och som sedan kom att hyra en av våra sommarstugor. Han har kämpat länge mot cancern, och tillslut släppt taget.
Än vet jag inte om jag kommer att närvara på begravningen, det är så nära inpå. Men det jag vet är att vi ska skicka pengar till Friends, eller Smile. När jag frågade mon svärmor, så hade hon en dikt av Nils Ferlin som hon tycket passade, och jag har bestämt att den ska stå på gåvobrevet!
INTE ENS - (ur Goggles (1938))
Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist.
Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit -
men den vackraste dagen
som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit.
Vackert.
Cykelmilen går framåt, eller krymper. Beroende på hur jag vill se det. Jag avverkade 1,4 idag, och har bara 21.8 kvar att köra innan jag har nått mina 30.
Underbart, det fixar jag!
Nåt anat som jag fixar är att vara utan min fantastiska samtalspartner Iren. Hon sa till mig förra veckan, att Anna, nu klarar du dig på egen hand, men jag finns här om du vill och eller behöver mer goda råd.
JAg ÄR en klok kvinna.
Kvinna. Ett ord som är så mycket tyngre än tjej. Herregud. Jag ÄR ju kvinna... Vuxen, med en massa ansvar och skyldigheter. men kvinna låter så oändligt mycket mer vuxet.
Behöver bara inse att jag faktiskt är redo att axla den rollen. Min mest aktiva tid som mamma är lagd bakom mig, och nu är det dags att plocka upp KVINNA skölden. Att möta mina barn som vuxna, och vännder. Fortfarande är jag deras mamma. Det kommer alltid att vara så, tack och lov, men att tänka på dom som vuxna människor som jag diskuterar med, får mig att angripa samtalet från ett annat håll.
Precis som att jag ska ta på mig vännineskölden när jag träffar mamma. För att vi ska kunna ha en relation som är mer jämnlik, mer kompisatrad. Då är det också lättare att se varandras bra och dåliga sidor utan att ta åt sig.
Ute är Aprilvädret i full gång. Ena stunden sol, vindstilla och 12 grader varmt. Nästa hagel blåst och 1 grad.. Men våren är på väg och det glädjer mig, samtidigt som det skapar oro och kanske lite frustrasion.
Sommaren är på väg....
Men först, stockholm och SAMTIT, sen semester en vecka. I annexet. Böcker film och tystnad. Underbart