envanliganna

Nu var det länge sedan jag var och pratade med dig! Jag kan som vanlig inte ens skylla på att jag inte har tid, för det har jag..

Detblit bara inte av, och jag är så ledsen för det!

Idag blåser det alldeles väldigt, men regnet har dragit bort och nu skiner solen. 

Jag hade med några blommor och jag vet att du hade tyckt mer om den lilla fjuttiga buketten än alla nära flådiga köpta för dyra pengar till ingen nytta alls.. Jo kanske för den som köpte dom 

När jag nu idag plockade några prästkragar till dig kom jag å tänka på när vi hade varit i Hjortkvart å ätit glass. Vi tog bakvägen till Närkesberg och hälsade på John och Kerstin. På vägen dit stannade vi och plockade ett stort fång prästkragar från dikesrenen. Som är vackra men luktar ganska illa kom vi fram till den dagen. 

Nu stundar sommar och semestrar och vet du att jag tänker på sig så gott som varje dag! Mest faktiskt när jag är på jobbet! Varför undrar du, det gjorde du alltid när jag sa så. 

Stoltheten Mormor. Stoltheten. 

Att få vara en del svansar människors liv. Att kunna hjälpa andra! 

Älskade finaste Mormor

Tänk om jag KU de berättat för dig om mitt nya jobb. Agnes student, hennes jobb, om Robins lönebonus och hans fina lägenhet. Om Lennes företag och min fina lilla bil! 

Tänk om

Tänk om

Som du alltid sa till mig "jag ska vara här ett tag"

Aldrig mer kommer du säga så. Det gör ont

Men jag hann säga att jag älskar dig

Och du hann säga att du älskar mig. DET gör inte ont