Kastas bakåt
När Robin var lite älskade han fiskbullar i dillsås. Vi delade en burk han å jag. Ju äldre han blev, desto mindre till mig...
Fortfarane vet jag att han gillar denna delikatess.
Mannenimittliv och Agnes däremot har aldrig förstått sig på den.
Eftersom jag kämpar med att hålla mitt matintag på så nära 23 p om dagen som möjligt var detta en överraskning. Så god mat så billigt!
Jag gör sällan hemlighet av vad jag tycker och tänker, inte heller igår när vågjäveln visar samma som förra veckan!
Min choach peppar såklart, tack för det!! Och när kag låter släppa ut frustationen på jobbet är det många som kan vittna om samma sak. Många glada tillrop, många fina råd och uppmuntranden från dom.
Tänk vilken tur jag har som får tillbringa mina dagar med dom!
Kanske har jag för stora och för höga krav på mig själv?
Jag tar mig ann saker och vill såklart i te att någon ska bli besviken. Men att försöka sköta ett skrivbordsjobb från vårdavdelningen där allt fokus är på patienten är svårt.
Så datorn åkte fram här hemma i morse för att jag skulle kunna dela informationen med M.
Inte helt optimalt....
Men jag såg ingen annan väg!
Det är samma sak på avdelningen. Jag har tagit pp mig ett visst ansvarsområde och mina kollegor förväntar sig ju då givetvis att jag ska sköta dom! Precis som jag förväntar mig av andra.
Idag blev det lite mycke och jag tog min tillflykt till Playa del Häggbovägen och vräkte ut lite skit!
Tur att både M och hunden var hemma!!