Hunden
Efter sex dagar med en stor gosig fin och nyfiken hund är det tom utan. Jag saknar inte lukten av våt hund, men den glada helt oförstående nosen som alltid oavsett mitt humör kommer och puttar. Svansviftandet som mötte mig i dörren
Välkommen tillbaka Tyke, jag ska ta hand om dig ❤️
Att sedan dottern och jag hade olika uppfattning om saker och att jag fick skäll och ovett kanske jag måste lägga bakom mig?
Men när det just nu händer så mycket saker runt mig så är tårarna så nära hela tiden. Det behövs inte mycket för att dom ska rinna.
På jobbet har jag tankarna på helt annat håll och DÅ blir det farligt!
Jag funderar på om jag ska kontakta chefen för Akutmottagningen på Sveriges bästa universitetssjukhus där det sannerligen behövs ett uppsving. Ett krafttag.
På hela sjukhuset är det svårt att tillsätta tjänsterna, och till akuten söker många nyfärdiga sjuksköterskor tjänst och får dom. Det gör mig frustrerad.
Här ska människor med erfarenhet vara. Människor som jobbat ett tag på andra ställen och sett sjuka personer i alla stadier. Här måste du kunna prioritera och vara saklig.
Jag vet också att någonstans måste man lära sig men inte här.
Den oproffsiga attityden hos dom vi mötte i lördags får mig att skämmas.
Det var mycket att göra, säkert lite kaos artat. MEN att vid varje gång man passerar patienterna påtala detta för just patienterna?
"Det är såååå kaosartat just nu"
"Vi har sååå mycket att göra ikväll"
"Vi hinner inte riktigt med er"
"Ni är så många"
"Det är en hemsk dag idag"
Dom fraserna gör inte direkt att jag som anhörig eller patient får förtroende?!
Vi ser att det är mycket, men det behöver man inte påtala varje gång man går förbi.
Jag är full av beundran över vissa i personalstyrkan, men inte alla.
Å att vänta 21/2 timma till första provtagningen?
Att under 11 timmar inte ta ett enda blodtryck? En enda puls?
HALLÅÅ vitalprametrar.......
Idag ledig, i helgen jobb.
Sen får vi se vad som händer 😉