Det är nåt speciellt
med att se sitt namn på papper, i tryck. På ett programblad eller som idag i tidningen.
Ett omnämnande att "Den lokala undersköterskan Anna Lindkvist" ska prata
Men , det är ju jag?!
Hur blev det så?
Har jag alltid velat ta plats och synas? Kanske
Jag är inte särskilt obekväm med att stå framför människor. Ja, nervös såklart, sådär lite lagom. Men det är för att jag inte vet om mina ord ska tas på rätt vis. Kanhända är det någon som tycker det är så tråkigt att dom reser sig upp å går?
Sånt gör mig nervös.
Nåt mer denna gång som oroar mig lite är att allt ska teckentolkas.
Jag ska följa ett manus. Redan NU vet jag att detta inte kommer ske. Jag pratar från hjärtat hoppar hit å dit, så jag hoppas att tolkarna förstår!
Idag skiner solen och M och jag ska ut på vägen med gröna skylten på bakluckan. Stadskörning vid min svans.
Lära sig se allt som händer runt bilen är inte så lätt men ett måste.
Dessutom närmar sig semestern med STORA steg 🛫
