envanliganna

Många saker i min omedelbara närhet är underskattade av mig. 

Kaffe med mjölk som stått i bilen en heldag är en underskattad dryck när jag inte druckit kaffe på hela dagen. 

Vassa knivar ger underskattade skarpa snitt i fingrarna. 

Ett glas rött vin eller vatten för den delen i min ensamhet efter jobbet är en underskattad sysselsättning. 

Snabba möten är underskattat som energipåfyllnad. 

Listan kan från min synvinkel göras lång

Idag är det energi tillskott som gäller. Anhöriggruppen ska ses och skratta äta och bowla. 

Jag kan inte påstå att bowling är en av mina supertalanger, men jag ska göra mitt bästa för att hålla klotet på banan. 

Jag är inte ute speciellt ofta, men tillräckligt för att se förändringar.  Men jag tycker att de som jobbar på krogar å pubar har blivit mera tillmötesgående och familjära. På ett bra sätt. 

Inte som försäljarna som presenterar sig så att man tror att dom är ens bästa bortglömda vän.. 

Live at heart börjar i Örebro idag. Massor med artister/band som spelar på alla möjliga ställen i stan. 

Stan lever upp och då önskar jag att vi bodde lite mera centralt så man bara kunde dyka in nånstans och lyssna lite och sen åka hem. Det kan vi ju göra nu med, men  allt blir lite bökigare när man ska ha  bilen med sig. 

Å vad tummen beträffar så blev den sårreviderad igår och jag kan inte  påstå att jag var så stark som jag har varit om någon annan Gadd varit patient. 

Börjar med att stå. "Går det bra?" Japp kanon. 

Känner svetten bryta fram och mer om en stor, sätter mig ner. 

En av mina kollegor ser att jag blir lite blek om nosen och jag böjer ner huvudet och ser mig besegrad.... 

Ont gjorde det, men bra blev det.